Of course artists and designers who are invited to exhibitions should be paid, but there are still some unsolved issues

Det blev en rejäl Facebook-diskussion kring min senaste krönika i Dalarnas Tidningar om MU-avtalet. Konstnärer reagerade, uttjatade på denna argumentering, på att vara sist i betalningskedjan. Visst, det är kanske inte avtalet i sig det är fel på, det blev en olycklig rubriksättnig, men man borde från början ha kopplat ihop avtalet en offentlig öronmärkt pott som små museer kunde söka ifrån för att kunna betala ersättningen när det gäller större grupputställningar till exempel – i alla fall tills detta blir rutin. Jag, om någon, anser att konstnärer och formgivare ska ha betalt för sitt arbete, konstigt annars, som representant för Svensk Form. Den olyckliga paradoxen riskerar ju dock i nuläget att bli: Inga utställningar = ingen får betalt.

Sitter själv frustrerad för hur vi ska kunna lösa turnén med Ung Svensk Form, 22 unga formgivare som blivit utvalda i utmärkelsen för ung svensk design, där de ser som en del av vinsten att få turnera och visa sina verk i Sverige och internationellt, det viktiga mötet med publik och kanske producenter. Vid varje visningsplats, beroende på arenans storlek uppstiger MU-kostnaderna till mellan 50 – 100.000 kronor. Det är inga småpengar för ett mindre museum eller för oss. Vi ska förstås lösa det på något sätt. Vi vare sig tänker eller vill undandra oss detta, men det är en stor utmaning, där flera mottagare deklarerat att de inte har möjligheter, trots viljan att visa. Ska dock sägas att ArkDes,  där den visas just nu, är en stor institution som förstås har tagit ansvar och höjd för detta redan från början.

In Sweden there is an agreement between the artists’ organisations and the Swedish Arts Council – Kulturrådet (governmental) since 2009 ,  the so called MU-avtalet, here in English,  regulating how much the artists/designers etc should be paid when invited to exhibit in public arenas and museums. And it was recently rectified to give even better conditions for the participating artists. It is not big sums for each artist, but it is still a victory that the artists are granted a minimum fee. So far so good. 

However the medal has a back side, and that is when small regional and local museums would like to receive touring group exhibitions with up to 20 participants, it becomes almost impossible. A paradox, in a cultural policy where one of the aims should be that culture should be made as accessible as possible for as many as possible. With no exhibitions, no exposure and  no one will be paid. Design has always worked in the borderline culture-business. I face the challenge now with our touring Young Swedish Design award exhibition, Ung Svensk Form which we are now trying to tour around Sweden and internationally. Many places are interested, but cannot afford to cover the MU-costs. It is hard for us also, but we have to try to find some solutions, since this is part of the reward for the 22 young designers in this round, who all want to show their selected works. At present, Ung Svensk Form is on show at the Centre for Architecture and Design, which is a large institution and thus has planned for these agreed costs in time. We do indeed agree that artists should be paid for their work, but we need an additional solution to this basic agreement.

HÄR ÄR MIN KRÖNIKA:

Visst är en bra tanke att konstnärer och formgivare ska få betalt när de medverkar i utställningar hos arrangörer med offentlig finansiering. Det finns det nog ingen som bestrider. Det var en stor seger när konstnärsorganisationerna för några år sedan tillsammans med Statens Kulturråd äntligen kunde arbeta fram ett ramavtal, det så kallade MU-avtalet, just för att reglera ersättning vid utställningar på statliga museer och andra offentligt finansierade utställningsplatser.MU-avtalet skärptes ytterligare nyligen, för att ge ännu bättre förutsättningar för konstnärer att få ersättning för utfört arbete och omkostnader vid utställningar. Till upphovsmännen räknas konstnärer och formgivare, fotografer, konsthantverkare, illustratörer som har skapat och äger ett verk. Det går inte att förhandla bort, eller kringgå MU-avtalet. Även utlandsmyndigheterna omfattas. Det gäller såväl separatutställningar som grupputställningar. Så långt allt gott och väl.Tyvärr finns det en rejäl baksida. Allt färre museer runt om i landet kan nu ta emot vandrande utställningar. Mest utmanande blir grupputställningarna där alla medverkande ska ha ersättning. Det blir en ekonomisk omöjlighet för många små museer. För inga nya pengar har förstås tillskjutits till visningsplatser för att möjliggöra utbetalningen av denna ersättning. Med följden att färre medborgare får chansen att ta del av utställningar. Stick i stäv med de demokratiska kulturpolitiska målen, där det ingår att göra bild och form tillgängligt för så många och så brett som möjligt.

Tyvärr fanns det inga representanter med från visningssidan då avtalet förhandlades fram, då hade kanske vissa blindskär kunnat undvikas. Har själv haft anledning att kämpa mig genom de snåriga avtalsformuleringarna och stött på patrull. Nu senast när vi genomfört vår svenska designutmärkelse Ung Svensk Form med 22 utvalda unga formgivare som gläder sig åt att få visas upp i turné i Sverige och internationellt. Många platser har visat förhandsintresse, men samtidigt deklarerat att de inte har möjlighet att betala MU-avgifter för så många utställare. Turnén riskerar att fallera. Ett verkligt dilemma, man vill ju stötta konstnärerna.

Hur tänkte man egentligen? Visst ska formgivare och konstnärer få betalt, men MU-avtalet är ju ett stort misslyckande om det medför färre utställningar och mindre tillgänglighet ute i landet. Då blir alla förlorare.

Ung Svensk Form at ArkDes

Ung Svensk Form at ArkDes

At the opening of Ung Svensk Form at ArkDes

At the opening of Ung Svensk Form at ArkDes

Anneli Tegelberg, one of the young Swedish Designers at ArkDes

Anneli Tegelberg, one of the young Swedish Designers at ArkDes