The Helsinki Design Museum, still there since 1873, and still going strong, a good inspiration for the creation of one in Stockholm

Att gå omkring i Helsingfors bland design- arkitektur-och konst-museer och inhemska designbutiker på rad, där formen tas på största allvar, är en fröjd. Samtidigt väcks genast tankarna på vad vi saknar i Stockholm, som förtjänar såväl sitt eget formmuseum, som arkitekturmuseum och designcenter. Åtminstone ett av dem. Designmuseet i Helsingfors grundades 1873 och är det äldsta specialmuseet för konstindustri i Norden. (Mellan 1978 och 2002 hette det Konstindustrimuseet). Jag passade på att se  “The Anthology of Finnish Fashion”  en rak och ärlig, tydligt uppdelad i olika områden, men alls inte tråkig redovisning av strömningar genom finskt mode. Från Marimekko med Anikka Rimalas ränder och Vuokkos experimenterande tills idag, men helt nya verkligt intressanta och experimenterande modeskapare. Man förstår att det är lågbudget, finns till exempel ingen katalog, men med smart färgsättning, elegant gestaltning och snygg LÄSBAR grafisk presentation, som vem som helst kan läsa och förstå, så fungerar det perfekt. Inte ett uns av insmickrande eller spektakulära inslag. Svårare än så behöver det inte vara – eller just så svårt, då det behövs rätt konstnärlig kompetens, gestaltningsförmåga och visuellt gehör.

Was lucky to see “The Anthology of Finnish Fashion” while visiting the Helsinki Design Museum. Such a well made, straight forward, exhibition, elegantly but simply displayed, sorted in themes, with large roughly but exactly painted backdrops, which gave space and character to the different rooms, readable and simple language language on the signs. It takes a lot of competence and artistic skill to make such a tasteful, clean and accessible exhibition, without being boring for one second.  “Finnish fashion is not commercial – and that is the best thing about it” is the title of the essay by Liisa Jokinen in the Helsinki Design Week catalogue, when presenting the exhibition and explaining the past and the current hype around Finnish fashion – but also the lack of systems, institutions or capital support for the fashion industry. She ends the essay with a phrase, which we not often hear in Sweden” We’ll gain the most interesting result by treating fashion as an art form, not solely in terms of commercialization.