Strong exhibitions at the design schools in Stockholm this spring, addressing contemporary challenges

Vårens examensutställningar träffar mitt i tiden. Genus, identitet, sexism, psykisk ohälsa, interaktivitet, miljö, mat, mångfald… problemlösningar, diskussioner och förbättringsiver.  Tacksam att jag i år hann med både Konstfack, Beckmans och Malmstens till skillnad mot i fjol, då jag bara ytligt svepte förbi. Till Konstfack var jag tvungen att återvända på helgen, eftersom jag fastnade i intressanta samtal vid vernissagen. Masterprogrammet CRAFT! ett samarbete mellan keramik & glas, textil och keramik imponerande. Även industridesignen hade flera konceptuella och estetiskt drivna projekt, vilket kan bero på såväl inspirerande handledning som tidsandan. Det var också slående hur duktiga alla blivit att presentera sig, snyggt, beskrivande i ord och bild, och många som själva fanns på plats och gärna berättade utförligt om sina syften. Många på såväl Konstfack som Beckmans, och till och med på Malmstens hade ägnat sig åt sociologiska och psykologiska undersökningar, flera på temat psykisk ohälsa, ätstörningar, utmattningsdepressioner, ångest, oro, strävande efter den perfekta kroppen… särskilt unga kvinnor verkar må väldigt dåligt idag! Eller så har de blivit bättre på att belysa det i olika konstformer och visualiseringar, som kan öppna nya dörrar, skapa förståelse och bidra till avdramatisering. På Konstfack provade jag en tung och gastkramande metallväst med lysande blodådror i vävd metall, som lades över bröstet med ett inbyggt elektroniskt pickande hjärta i ett mörkt rum: An Anxiety machine av Souzan Youssouf. På Beckmans hade Anna Sjöberg Wernerson skapat bestick som hjälp och trygghet för kvinnor som tar sig ur ätstörningar. Anna Dormer Volgsten hade satt ihop ett bokpaket Sväva på orosmoln, för att öka  förståelse för bipolär sjukdom. Kristina Kruuna hade formgivit en solitär fåtölj för högkänsliga, för att kunna stänga ute omvärlden, sätta sig bekvämt framför fönstret och få ett andrum. Välbehövligt även för andra. Madelene Lindbergs presenterade en poetisk film “Andas” om stress och uttmattning, även den från Beckmans. På Malmstens hade Olivia Öberg med hjälp av intervjuer undersökt våra känslomässiga kopplingar, associationer och verbala beskrivningar till olika fysiska former och skapat ett system, som hon sedan översatt i olika formuttryck.

Gender, identitet och sexism kom fram i olika former. Mest rabalder skapade Josephine Bergqvists modeprojekt med utgångspunkt i 70-talets så kallade gladporr, den svenska synden och sexismen i det svenska samhället. Att hon använt mörka modeller med rubriken Maid in Sweden, tände krutdurken, och hon fick genast hård kritik mothugg på Facebook från Ana Londono, This is Sweden. Normkritikdebatten fortsatte sedan på vår debattsida Formdebatt och många andra ställen. Idag är det verkligen svårt att hålla balansen i ett stenhårt klimat, där toleransen är nära noll för felsteg. Hoppas det inte hämmar fritt experimenterande framåt, även om man förstås vill försöka se de olika värderingsgrunderna. Högskolorna måste kunna vara öppna och generösa.

Beckmans Graduation Show 2016, mode, fick storslagen presentation på Stadsteaterns scen, med fullödig catwalk, musik, och jättelika abstrakta filmprojektioner som back drop, gjorda av studenter i visuell kommunikation. Bland utmärkande scenfavoriterna fanns Klara Modighs Pregnancy och Anna Scholz Once I Was a Princess-visning i full blom.

Nya konstruktiva förslag till förändringar i olika designprocesser och praktiker fanns i flera projekt såväl på Konstfack som på Beckmans. Man tror på en bättre värld tack och lov. Utanför Beckmans stod en Craft Kiosk i en husvagn som diskuterade nya distributionsformer för hantverk, lokal produktion och få mellanhänder – projekt av Matilda Beckman som inkluderade flera formgivare i husvagnsbutiken, besläktad med Erik Olovssons designkiosk för några år sedan. Han fanns på plats i Craft Kiosken och gjorde tummen upp när jag gick förbi. Originelle Aron Lindström hade som cykelbud trampat runt stan och utforskat nya metoder för medskapande,  i ett eget universum.

Något annat jag noterade var samarbeten mellan designer och ingenjörer igen, som på 1900-talet, mer och mera teamarbete. Flera hade kompisar på KTH som hjälpt dem lösa intrikata interaktiva applikationer och renderingar. Eller som Harvey Bewly på Konstfack som själv försökt lära sig att ge liv till sina abstrakta latexfigurer i hudfärger, som levande kroppsdelar som andas och reagerar på handens beröring. Taktilitet och teknik i samverkan.

Malmsten imponerade stort också, mer för varje år. Katarina Höglunds gesällprov i möbeltapetsering, Tingesten, var en jättelik porrig rocka-fåtölj som hängde i maffiga köttkrokar instuckna i hudfärgat läder och intog hela rummet när man steg in. Inget man direkt förväntar sig på Malmstens. I år hade alla gesällprover fått högre poäng någonsin, varav en Julia Greek hade fått full pott för sitt gesällprov, en utsökt serveringsvagn med inbyggda lyxiga finesser. Malmsten arbetar med att de som gör sina gesällprover ger i uppdrag till designer att göra själva formgivningen, som sedan gesällen utför. I det här fallet i ett en lyckad samverkan med formgivaren Markus Barvestig, som för övrigt hade ett eget spännande mat- och serveringsrelaterat projekt.

Även om jag säkert missat mycket, särskilt på konstfack, så har jag några personliga favoriter som sitter kvar. Från Konstfack Carl Cyréns uttrycksfulla glasskulpturer, carbon craft- glasfiberväv, Josefin Gäfverts budskapsfyllda, personliga och färgsäkra vävar. Likaså Karin Bodins inverterade havsglob på industridesign på Konstfack, som ett estetiskt och lekfullt miljöinlägg. På Beckmans Vera Panichewskajas Halmstrå-infärgade soffa Salominka, med minnen inbyggda får ryska uppväxten och Klara Modighs kaxiga Pregnancy kollektion. När det gäller Malmstens får Katarina Höglunds Tingest, Markus Barvestigs kärl och Julia Greek mina spontana poäng. Och säkert många fler….

Hoppas alla söker till Ung Svensk Form!

I was deeply impressed by the high quality of the spring exam exhibitions at the Stockholm design schools this year: Konstfack, Beckmans and Carl Malmsten. Overall impression was as usual, their take on the challenges over time. A deep social and environmental concern, but also much about gender, identity, sexism, interactivity… some exam works even created a heated public debate, as Maid in Sweden by Beckman’s Josephine Bergqvist.  As long as the school keeps a generous and open environment for free thinking and expressions. Several projects were aimed at a better word, new ways of producing and selling design and small scale craft projects. Lots of team work, sociologists, engineers and designers, a must in our time. The students especially at Konstfack, have made a great effort to verbally explain their concepts and practices, and to make an attractive presentation. The aesthetic dimension of the industrial design department was also new to me. The Carl Malmsten furniture studies improves every year, and the fantastic collaborations between craft skills and design present beautiful results. 

Some personal favorites of mine this year are: Carbon Craft by Carl Cyrén at Konstfack, in the project “know how it’s made”, Textiles with messages by Josefin Gäfvert, and Karin Bodin with her inverted and aesthetically presented globe followed by the “How inappropriate to call this planet Earth when it is quite clearly Ocean” by Arthur C. Clarke. At Beckmans I fell in love with Vera Panichewskajas sofa Salominka with inserts of Straw in the wood, inspired by her Russian childhood and mothers’s work. At Malmsten, there were several skillful projects, but I really loved the two related to serving food, such as Markus Barvestigs various Swedish wooden vessels for cooking and serving, as well as Julia Greeks exquisite serving tray – designed by the same Markus Barvestig. And many more….