MY LAST FRU FORM BLOG ENTRY – LOOKING BACK AND FORWARD

I dag reser jag ner till Paris och mitt nya uppdrag som chef för Svenska institutet i Paris och kulturråd vid ambassaden, efter två veckors intensiv introduktion på Si i Stockholm. Det betyder också att jag lämnar Fru Form-bloggen och går vidare med Kulturrådsbloggen.

Det har varit 13 fantastiska år på Svensk Form, inget år det andra likt. Tänk bara när vi började och satt med stationära datorer, använde fax och fick drivor med vanlig post varje dag. Digitaliseringen har gått fram med stormsteg sedan dess, det har blivit en  ny värld. Svensk Forms kontor har varit på Skeppsholmen hela tiden, idag i Prästgården intill ArkDes, dit vi flyttade från mötesplatsen tvärsöver vägen för att komma närmare den som vi då trodde, den självklara samarbetspartnern Arkitekturmuseet, som hade fått vårt mötesplatsuppdrag och pengarna som följde med 2009, Nu först börjar det verkliga samarbetet med ArkDes. Vi var 25 när jag började, med Designår som firades med pukor och trumpoeter, idag har vi 7 anställda.

Inom designområdet har det också skett en enorm utveckling under den här tiden. Dels inom modet, den idag snabbast växande exportnäringen, där också digitalisering, tillgänglighet och hållbarhet har kommit in på ett självklart sätt, men också utvecklingen inom konsthantverk och smyckekonst har varit imponerande, där Sverige ligger långt fram och vi ser hur en ny generation går tillbaka till traditionellt hantverk, svenska basmaterial och intresserar sig för en helt nya former av livsstil och konsumtion. Vi ser det inom Ung Svensk Form inte minst, med nya hållbara lösningar, back to basics, nya textilier och ett starkt socialt engagemang och ansvarstagande. För att inte tala om revolutionen med #metoo och allt som händer när det gäller sexualitet, normkritik  och identitet. Mobilitet och digitalisering har också medfört stormsteg framåt för digital design och tjänstedesignutveckling, där vi har många duktiga svenska byråer som jobbar över hela världen. Designområdet har breddats och jag hoppas att alla politikområden kommer att inse denna utvecklingspotential för samhällsutveckling och internationell konkurrenskraft och satsa lite mera på alla oss som utför fotarbete för att driva på utvecklingen. Snart får vi i alla fall en efterlängtad Arkitekturpolitik, gestaltad livsmiljö, som handlar mest om arkitektur och stadsutveckling, och mindre om design och inget nästan om mode, trots att alla dessa områden påverkar varje människas liv varje dag.

 

Men somligt består. Jag tittar tillbaka på mina gamla krönikor och VD-rapporter, och återkommer ständigt till de knappa ekonomiska förutsättningarna, till den eviga kampen om ett designcentrum och en nationell designutmärkelse som verkligen kan ta den höjd den förtjänar. Fortfarande samma kamp på alla dessa områden.

Om jag kortfattat summerar vad jag kan vara stolt över nu när jag slutar:

  • Vi har överlevt. När jag började var vi konkursmässiga (bakom designårskulissen) med 3 miljoner i underskott – sedan har vi kämpat för att hålla näsan ovanför vattenytan och jag var glad att kunna sluta i år med ett glädjande överskott för 2017.
  • Internationalisering och relationsbyggande. Min bästa gren, som jag försökt utveckla under dessa åren, och Svensk Form och svensk design syns verkligen i världen. Jag är glad att jag fick vara med och bygga upp Designprogrammet, som nu går in på sitt andra år.
  • Ung Svensk Form har däremot utvecklats till nya höjder och växer som ett träd med nya grenar för varje år, alla vill vara med och bygga, tack vare projektledaren Karin Wibergs engagerande drivkraft.
  • FORM, som gått genon eld och vatten, men som fortsätter som en tryckt tidning, både på svenska och engelska, med hög kvalitet, stark redaktion och nya kanaler. Form i tiden sedan 1907
  • Regionalföreningarnas utveckling, med flera nya föreningar under dessa år och ett ökande regionalt engagemang. Över hela landet.
  • Över alla medarbetare och alla samverkanspartners. Utan verkligt samarbete kommer vi ingen vart. ASFB och Swedish Fashion Council har slagits ihop. Nu är det dags för Svensk Form och Svid att gå samman igen. Kultur och näring hand i hand.

Och vad jag är mindre glad över:

  • Att vi aldrig kan få tillräckligt med resurser från statlig håll för att vara den starka  designutvecklande kraften som vi har kompetens, erfarenhet och nätverk att kunna bli. Förväntningarna och efterfrågan långt större än vi mäktar med.
  • Att vi inte fick till något designcenter. Inte sedan 1850-talet då vi började lobba. Det har aldrig varit så nära som med Telefonplan 2007. Saknades bara en sista pusselbit från Näringsdepartementet. Nu är det igång igen.
  • Att vi inte lyckats grå ett statligt engagemang i Design S.

och mycket mycket mer. När jag läser igenom Verksamhetsberättelserna för alla år, är det imponerande ändå hur mycket vi åstadkommer över hela Sverige och internationellt med så knappa resurser. Svensk Form har alltid tagit sig an tidens utmaningar, snabbt och flexibelt som bara en förening som vi kan – långt svårare för en myndighet – som ingen kan ersätta. Det har varit ett privilegium att få vara med och styra skutan under dessa 13 år, som den 31 VD:n i raden i Svensk Forms historia.

 

my new working place, Si Stockholm seen from Svensk Form on the opposite side

my new working place, Si Stockholm seen from Svensk Form on the opposite side

Bye bye Svensk Form

Bye bye Svensk Form